Stenar, klippor och stränder bär spår av hur världen har sett ut för flera hundra miljoner år sedan. Här är några av Skånes alla geologiskt intressanta platser.

Cykelturen är ungefär 5 mil lång. Du börjar att cykla från Brösarp på Sydostleden, vidare ut mot kusten och fortsätter en liten bit på Sydkustleden till Gislövshammar. Under cykelturen gör du sju pauser/avstickarna för att uppleva de fascinerande lokalerna.

Klicka på rubrikerna för att komma till kartan och läsa mer om platserna.

Ny(fiken) på geologi? Missa inte att klicka på de fetstilta orden för att lära dig mer om begreppen.

Hallamölla vattenfall

Skånes högsta vattenfall är uppdelat på fem delfall. Trappan av berg i dagen som utgör fallet består av underkambrisk sandsten. Den är hård och motståndskraftig mot erosion. Den är också 30 miljoner år äldre än skiffern i Alunbruket.

Skifferbrottet vid Andrarum

I Alunbruket finns flera gamla skifferbrott med svart alunskiffer rik på organiskt material från senkambrisk till tidig ordovisisk tid. Namnet alunskiffer kommer från kaliumsaltet alun som utvanns ur skiffern genom att den brändes och lakades. Skiffer är exponerad i brottens gamla väggar, men många av sektionerna är täckta av rasmaterial och vegetation.

Den svarta skiffern innehåller tunnare bänkar och linser, s.k. orstenar, av oljerik kalksten. Orstenarna avger en distinkt petroluemlukt vid delning och innehåller ibland välbevarade tredimensionella fossil.

Nordtoppen

Stenshuvud är ett framträdande riktmärke i sydvästra Skånes kusttrakter och en av Skånes nationalparker. Berget utgör den östligaste utlöparen av Linderödsåsen.

Graniten som utgör berget bildades för 1450 miljoner år sedan i en aktiv eller Andinsk kontinentkant.

Stenshuvudgraniten är tolkad som en subvulkanisk intrusion som kristalliserade på åtta kilometers djup i jordskorpan. Både graniten och pegmatiten kan studeras närmare vid fyren. Stenshuvudgraniten är kraftigt uppsprucken vilket bland annat har resulterat i både den knaggliga och spruckna ytan på toppen.

Prästens badkar och tidigkambrisk sandsten

Söder om det gamla fiskeläget Vik finns stora, välexponerade hällar som utgörs av tidigkambrisk sandsten. Sandstenen bildades i ett grunt kallt hav på ungefär tio meters djup i en tidvatteninfluerad miljö för ungefär 550 miljoner år sedan. Överytorna på de sedimentära bänkarna är ibland fulla av spårfossil, både i vertikal och horisontell ledd. Spårfossilen representerar grävspårs och gjordes av maskliknande varelser.

Men, den mest spektakulära strukturen är den så kallade Prästens badkar, eller Rosenstenen. Strukturen är ungefär fem meter i diameter och består av koncentriska ringar av brantställda sedimentära lager. Strukturen är en trattsänka, bildad då sandstenen ännu bara var delvis förstenad och sedimentet fortfarande var vattenmättat.

Böljeslagsmärken och spårfossil i Bäckhalladalen

Norr om Simrishamn ligger Bäckhalladalens naturreservat där man kan se välbevarade böljeslagsmärken och spårfossil i tidigkambrisk sandsten.

Vid det östra av Bäckhalladalens gamla stenbrott finns stora kala hällar med ytterst välbevarade böljeslagsmärken. Sanden avsattes i ett grunt kyligt hav på ungefär tio meters djup. Det är tidvattenströmmar som skapat böljeslagsmärkena.

I västra delen av naturreservatet, längs stigen kan man hitta sedimentöverytor med myriader av spårfossil.

Psammichnites gigas i Brantevik

Spårfossil av typen Psammichnites gigas finns utställda vid hamnen. De har hittats i den underkambriska sandstenen och är ungefär 540 miljoner år gamla.

Hål i klipporna vid Gislövshammar

På håll ser man att de flacka hällarna tippar ungefär 10 grader och därför lutar söderut. När man kommer närmare upptäcker man något ännu konstigare: precis vid havsytan finns stora, perfekt runda hål i klipporna. Det ser onaturligt ut och det är det också - fenomenet är ett minne av kvarnstensbrytning!

Det är kalksten som bildats av organismer som levde för cirka 470 miljoner år sedan, alltså under perioden ordovicium. Bergarten innehåller så mycket ortoceratiter - en slags utdöd bläckfisk - att den kallas för just ortoceratitkalksten.

Underlaget till denna artikel är framtaget av dr. Emma F Rehnström, projektledare för Geopark Skåne och utnämnd till Årets Geolog 2020.